Vetenskapen måste sträcka fram handen först för att polariseringen mellan religion och vetenskap skall kunna brytas
Johan Gamper
Psykolog och filosof
”Gud finns.” ”Gud finns inte.” ”Jag tror på något som är större än mig.” ”Jag tror inte på något som är större än mig.” Det är lätt att tappa bort sig. Bäst att lämna frågan till specialisterna. Var och en får bli salig på sin fason. Eller? Hur går det med detta? Sekularisering i all ära men märker vi inte av ett sug efter religion? Jag skriver medvetet ”religion” och inte ”andlighet”. Det här är mycket svårt. Får man vara ”andlig” utan att vara ”religiös”? Den här artikeln handlar om ”religiositet”.
Jag har sedan 1900-talet fiskat i helt andra vatten men frågan om Guds existens är nu på bordet och när jag lyfter blicken och ser mig omkring märker jag att den är brännhet. Jag ser en polarisering som jag lämnar åt idéhistorikerna att bena ut. För oss andra räcker det med att sätta ord på vad vi dagligen ser och hör; vetenskapen står mot religionen. Polerna har andra benämningar i debatterna men bortom det politiska har vi detta.
Inte förrän idag har jag förstått hur viktigt det här är. Viktigt för vår arts överlevnad.
Jag vill därför pausa dagsläget och ge ett alternativ till polariseringen.
Redan de gamla grekerna ansåg att allt består av en slags substans. Den aktuella versionen är att allt sist slutligen består av fysisk energi. Därför kan det inte finnas en icke-fysiskt Gud (och allt substantiellt ”andligt” består av fysisk energi).
Det räcker med att lägga till ett enda ord för att rasera detta bygge och släppa in lite luft. Tilltaget bryter mot allt det vett och all den sans som vi vilat mot i tusentals år. Men vi behöver luft och vi behöver kunna tro på både Gud och vetenskap.
Ordet är ”minst”: allt består av minst en slags substans. Jag har skrivit om det här på andra ställen och mycket kort ger tillägget möjligheten att det kan finnas både annat än det som är fysiskt och, än viktigare, att det kan finnas det som binder ihop de olika delarna.
Ett spännande exempel är hur man kan förklara singulariteter inuti svarta hål. De har ju oändlig massa vilket är svårt för fysiken att hantera. Om de vore matematiska skulle det inte vara något problem men de har ju massa och är därför inte matematiska. Kanske är de både och? Tillägget tillåter ju det.
Vårt medvetande då? Kanske är det både biologiskt och icke-biologiskt/subjektivt erfarande?
Till dagens polarisering. Om det kan finnas det som har (minst) dubbla existenser (bestå av (minst) två ontologiska slag), vad har det med Gud att göra? Nu blir det lite knepigt men vi har ju att göra med det svåraste av allt, så vad är att vänta. Vi låter bara Gud vara Intet och icke-Intet. Detta är som sagt bortom allt vett och all sans men är innanför det tillägg vi har att göra med.
Med tillägget behöver vi inte välja mellan religion och vetenskap. Vi kan äta upp kakan men ändå ha den kvar. Hur den nu än må smaka. Religion (eller rättare sagt, teologi) och vetenskap kan på detta sätt ha ett identiskt fundament. Vem ska böja sig först då? Den starke. Vetenskapen skulle behöva ta till sig tillägget och se dess möjligheter.
Johan Gampers artikel Formal Theology finns tillgänglig på pre-printservern qeios.com.
