Ja. Hur ser verkligheten ut? Inom naturvetenskaperna har man bestämt sig för att verkligheten är vad man kan mäta. Direkt går tyvärr verkligheten sönder när man använder sig av det sättet att se på verkligheten. Detta helt enkelt av anledningen att allt inte går att mäta. Två och två är fyra, till exempel, är en del av verkligheten men den delen går inte att mäta. Ska vi koppla bort den delen? Eller ska vi bestämma att verkligheten går före hur vi försöker få reda på hur den ser ut?
Ett drastiskt exempel och förslag är detta. Kunskap om den matematiska verkligheten började med att man mätte. Om man gjorde en triangel av pinnar av tre, fyra och fem alnars längd blev en vinkel rät. Man anade efter hand att det fanns en djupare matematisk verklighet och försöken att hitta en sådan summerades till slut av Euklides som axiomatiserade geometrin. Numera har man slutat mäta sig fram och låter den matematiska verkligheten framträda helt och fullt utifrån axiomatiseringen av matematiken. Den fysiska verkligheten försöker vi fortsatt att avtäcka mätandes.
Så kan vi göra också framöver. Jag har dock dristat mig till att axiomatisera verkligheten. Om en axiomatisering ger en djupare beskrivning finns det nu ett sådant alternativ (2024). Se (2023) för en sammanfattning. (2024) beskriver hela resan från A till Ö med arbetet. Jag ska säga några ord om verkligheten från detta axiomatiska perspektiv, först dock lämna in en gigantisk brasklapp.
Arbetet med att deducera teorem från odefinierade begrepp och axiom har av naturliga skäl inte kommit igång ordentligt. Jag har gjort lite trevande försök men det akademiska maskineriet har inte närmat sig teorin. Det är dock den axiomatisering vi har att tillgå.
Jag börjar med några okomplicerade appliceringar. Ett grundläggande begrepp är objekt. Ett objekt är mängden kausalt sammanhängande element. Ta ”kausalt” med en nypa salt. Orsaksbegreppet är odefinierat och undersöks oavlåtligt. Man måste sätta sig in i hela teoribygget för att förstå dess betydelse. Innan dess, låt det bara följa med.
Ett exempel är de naturliga talen. Alla tal från ett och framåt. Ett annat exempel är Lacans begrepp ”psykiskt objekt”. Det består av samtliga ord i en ”ordkedja”. Ett exempel från fysiken är ”foton”. En foton är mängden av alla sammanhängande element där ett ”element” är en viss fotons position i tid och rum. Fotonen är mängden av alla dess positioner.
Ett analogt exempel är det matematiska Begreppet ”linje”. En biologisk organism är i sin tur mängden av alla dess delar eller ”element”. Jag har i andra sammanhang diskuterat vad den minsta delen av en organism är. Kan tyckas att det är ”cellen” men jag har fört fram att det är den biologiska ”reaktionen”. Här kan ett visst DNA vara den sammanhållande orsaksfaktorn. Alla mina mereologiska resonemang härrör från föreliggande axiomatiska teori.
Det fina med teorin är att den förhåller sig neutralt till vad den handlar om. Så är det med axiomatiska teorier. Man får prova den i olika miljöer. Det matematiska ges samma dräkt som det fysiska och det mentala. Fynd från den ena miljön ska gälla i den andra. En sen adaption har visat att detta gäller för gränssnitt mellan skilda ontologiska fält. Svarta hål, exempelvis, är att jämföra med självmedvetande medan den ursprungliga singulariteten är att jämföra med medvetandet. Nog om detta. Vi har olika verkligheter.
Referenser
Johan Gamper. (2023). On the Axiomatisation of the Natural Laws — A Compilation of Human Mistakes Intended to Be Understood Only By Robots. https://www.qeios.com/read/KC9YAU
Johan Gamper (2024). Nostalgia. Philarchive. https://philpapers.org/archive/GAMNLU.pdf
